Facebook

In o gilla min fotosida på Facebook! Johanna Wiström foto. :-)

ny blogg....igen....http://sockerdrickshjartat.blogg.se

KOM DIT!!

Halli hallå!

Har varit och tränat precis *klapp på axeln*. Inleder inlägget med det eftersom jag är stolt efter varje träningspass. Så nu håller jag på med middag, kycklingsallad med sparris och broccoli. Gott fast det är nyttigt ;).
Tänkte bege mig ut på Birsta ikväll och leta en vårjacka i ngn skrikig färg till lilltindra. Även något till mig själv, vad vet jag inte riktigt än. Vet iallafall att det blir ett besök på favvoaffärn.....
Och sen har jag beslutat mig för att sluta blogga. Det är för dåligt med leverans av tänkvärda ord från hjärnan för min del.
Puss på er och tack för att ni läst!

/Sockerdrickshjärtat

Ge mig lite vår nu då...

...så mama Jo kan få dra på sig Conversen.

En sån här bild....

Gör mig mer intresserad än en modebild. Jag förstår att folk är intresserade av mode, men jag är det inte. Varför är jag inte det? Jag tror det är för att jag inte har en rak kropp som kan bära upp vilket klädesplagg somhelst. För min del handlar det ofta om att hitta kläder som skyler skavankerna. Det är lite tråkigt, men är man inte ett träningsfreak så är det bara så. Tråkigt, mycket tråkigt!
Jag skulle för övrigt vilja ha ett par röda eller orangea byxor, men det går ju inte. Jag väljer mörkt nedtill för att skyla.
Bilden ovan är min frukost...
På senare tid har många inlägg handlat om vikt och utseende. Jag har blivit lite besatt...dagen kommer då jag känner mig redo för träning igen....I hope?!
Snart ska vi ut till stugan och äta och efter det kommer "syjjan" hit. Tildes syjja alltså....mysigt!
Puss på valfritt!

Utkast: Mars 1, 2012

Undrar just vad dessa ögon ska beskåda i framtiden....
Det går inge bra alls på Wordfeud för mig....

Dagis

Det gick ju jättebra det där. Dagiset får 5 färgkritor av 5 möjliga. Fröknarna får 5 färgkritor av 5 möjliga. Jag VET att det inte heter fröknar och dagis, utan förskola och pedagoger men jag har jättesvårt att lära om och det kanske kommer... Vet att många pedagoger tar illa upp av att bli kallade fröknar, men gör inte det! Jag tycker det är charmigt.

Jag tycker i många fall att det är lite löjligt med alla omstruktureringar och dylikt. Som inom mitt nuvarande yrke inom socialtjänsten så byts det namn på både personal och dom som vi jobbar för. Just nu går dom vi jobbar för under namnet "kunder", innan var det "brukare". Vi som personal går under namnet....ja vad fasiken var det nudå? Jag minns det inte ens. Varför inte bara låta saker och ting vara som det är.
Det ska låta så bra liksom.
Sen har vi det här med kvotering. Ordet kvotering ger mig utslag!!!! Ge fan i att bry er om vilket kön man har. Ge jobbet till en människa som uppfyller kraven. Är det 70% män på jobbet, so what? Det kanske fungerar bra så. Fungerar det inte bra, DÅ kan man fundera på förändring. Men bara "för att" liksom. Big no no!

Jag är för jämställdhet men jag är emot rödstrumpor. Överdrivna kvinnor med lika överdriven hårväxt både här och där går fetbort!
Men usch, här försöker jag mig på ett blogginlägg om såntdär. INTE MIN TEKOPP, så jag lämnar det därhän...
I dag är den dagen då jag egentligen skulle ha fått nycklarna till lokalen där det var tänkt att jag skulle starta upp fotoföretaget. Men ingen nyckel blev det... men det kommer, det kommer. Kanske inte en nyckel, men ett företag.
Jag skulle behöva en ledig dag helt själv för att fundera ut hur jag ska lägga upp min framtid jobbmässigt. Det är ju nu det händer...livet! Men jag jobbar mycket nu och går om Patrik hela tiden så han var det längesedan jag var ledig tillsammans med. Men det är väl så livet är? Jag gillar´t, för man uppskattar allt mycket mer då man har ett jobb att gå till. Jag har ju, som vanligt, många planer. Jag har bara ingen tid eller ro i huvudet att sätta mig ner och strukturera upp det hela för att veta vart jag ska börja. I vilken ände liksom...
Kanske ska börja nu då P kommer hem från klipperiet? Låsa in mig på "kontoret" med en deppig, djup och mörk Thåström i högtalarna och fundera på hur och vad jag ska göra. Nu låter det som att jag har något världsomspännande på G, men så är såklart inte fallet... Det är bara min vardagliga tillvaro jag ska styra upp.
Puss på valfritt!

Det bästa vi har


Nä men jag vet inte

Ibland vill jag blogga jättemycket och ibland inget alls. Typ jättelite, lika lite som Ranelid var bra i Mello.
Sedan jag blev mamma så har jag funderat en del på vem jag är. Någon sorts livskris? Något sorts uppvaknande? Ja, jag vet inte...you tell me!
Jag har väl inte kommit fram till så mycket mer än att jag har förändrats. Man har ju så fasligt många tankar innan man blir mamma och man vet ju PRECIS hur man ska bli som mamma. "Ja, när jag blir mamma då ska jag då aldrig...." eller "Den dagen jag blir mamma så lovar jag att jag alltid ska...". Hmmm ja, och typ INGENTING blev som man hade bestämt. Men det funkar ju ändå.
En utav sakerna jag tänkte på var att jag aldrig mer skulle bli full. En full mamma liksom? Aningen tacky! Har jag hållt det? NOPP! Inte för fem öre, behöver bara ägna en tanke åt kvällen då vi var på Rydell & Quick på Aveny och jag får ångestkänslor lååååångt in i benmärgen fortfarande. Det MÅSTE ha varit pga att det var för många bubblor i det vi drack och dom gick för fort upp i hjärnan och ställde till oreda. Ja, så var det.....
Hur jag har förändrats går väl inte riktigt att sätta fingret på. Jag har iallafall slutat gå i sneakers under vinterhalvåret. Ja, det tog mig bara 25 år att inse att ingen tackar mig för att jag ramlar runt som Bambi på väg till bussen och inte har någon känsel i någon tå efter tio minuter. Det är väl typ så långt jag kommit i min förändring. Att jag börjat använda rejäla Goretex-kängor trots att dom är så sjukt fula. Jag tar komforten före snyggheten numera.
Snyggheten den försvann lika fort som mina en gång så fasta bröst. Mörka ringar under ögonen kom som ett brev på posten. Inte på grund av sömnbrist utan det beror på något annat, jag vet inte vad. Kan vara att solariet inte är prio ett längre och jag anammar färgen mintgrön i nunan numer. Groparna i låren blir allt fler, mina ben påminner om en golfboll. Men Patrik älskar ju golf så varför inte.... :S
Nä, kanske dags att dra på sig Goretexkängan och ta en promenad för att försöka göra något åt det mintgröna och kanske lyckas släta ut en och en annan grop i låret....

Textindelningar

Jagomnågonhatardåentextinteäruppdelad. Att läsa en text som sitter ihop som geggamoja i ett svep går inte. Så jag ber om ursäkt för inlägget nedanför, men det går inte att göra något åt det :(. Varsågod! Här! Läs lite geggamoja! :S

Skottdagen

Skottdagen, vilken konstig dag. Alltså märklig på det vis att den bara finns ibland. Det sägs ju att tjejerna får fria på denna dag, så jag har precis friat till Patrik på Wordfeud i chatten. Har ännu inte fått något svar... ser mörkt ut ;)

Apropå frieri, har någon tips på fina fotoställen i Sundsvall under sommarhalvåret? Som passar bra för en bröllopsfotografering?
I morgon är dagen D. Den stora dagen. Tillan ska börja på dagiset. På något sätt vet jag att det kommer att gå bra, men det känns hårt. Det är inte det att jag är orolig att lämna bort henne, det är inte det att jag tvivlar på att hon trivs utan det är det att NU ÄR VI HÄR. Nu finns ingen återvändo.
Det lilla lilla skrynkliga knytet som låg och sög mjölk ska nu börja på dagis. Hon såg inte längre än till mammas bröst och nu ska vi vara flera mil från varandra på dagarna och jag tappar kontrollen. Vi ska slängas in i systemet. Det är slut på att "göra som vi vill". Det är slut på att vara mammaledig och köpa bebiskläder i strl 56, det är slut på amning och det är slut på senapsbajs. Det är det som känns....att det är slut. Jag vet ju att en ny tid kommer och den blir bra, men jag kommer ändå sakna bebistiden.
Jag sa ju vid ett tillfälle att jag skulle berätta om hur det står till på jobbfronten. Jodå, det står iallafall inte still. Jag jobbar på fyra olika ställen nu och ska skolas in på ett nytt under mars. Har även fått förfrågan om ytterligare två arbetsplatser och jag vill gärna skolas in och se vad det kan vara för något. Kommer jobba mycket nu och känna mig för. Under tiden ska jag för nittiosjuttonde gången fundera över vad jag vill bli. Jag har så många planer som aldrig kommer till skott, blir bara trött på mig själv då jag tänker på det.
Men hörrni! Det är vår snart, vädret ger oss en hint om att det är på G, varvat med att det inte alls är på G. Natten mot igår så snöade det som aldrig förr. Jag satt mitt i stan och tittade ut på flingorna som damp ner på marken. Finfint men nu räcker det. Bar backe och krispiga tulpaner KOMSI KOMSI!!!!
Vad har vi att se framemot då? Först och främst 23 mars, då det är party med ett härligt gäng. Det är jag (såklart), Ulrika, Camilla, den behagliga Veronica och svägerskan Pernilla. Vart vi ska? tAKida!!!!!! Jag älskar verkligen Takida och jag älskar öl, så det kommer bli sååååå himla kul!
Tilde då? Hur mår hon? Som en prinsessa. Och hon är så bra på allt...utom att lyssna :S. Oh sweetlord vad hon kan trotsa. Eller SÅ farligt är det väl inte, men jag är så ovan. Hon har ivarjefall lärt sig att sätta igång diskmaskinen. I med tabletten, stänga luckan och trycka på start. Så söt så jag dör!
Surrar gör hon....hela tiden och mycket. Tre ord kan hon säga nu och man förstår sig på henne. Men som mamma har ju jag tyckt att hon kunnat visa vad hon velat sedan hon var tre månader så ja.... ;0)
Häromkvällen tog hon priset i söthet, hon kunde inte sova för hon hade spunk. SPUNK?! 1 år och 7 månader och kan säga till sin mor att sova var inte att tänka på då hon hade fått spunk (ja, hennes idol är Pippi).
I övrigt är inte mycket att förtälja. Jag vill fortfarande bli smalare, men det går väl sådär. I går åt jag godis till frukost tillsammans med en Redbull och sedan åt vi tacogratäng hos mamma  och pappa och en semla efteråt. Det kan ju ha med det att göra???!!! :S
Edit: Fick svar nu av Patrik. Och han kan tänka sig att gifta sig...med rockringar....

Alnönappet


Ibland äter vi med hela ansiktet....och ibland äter vi inte alls. Sedan magsjukan härjade i denna familj så har lillan slutat att äta välling. JÄTTEJOBBIGT!!!!! Välling är ju kanon, ett bra "sömnmedel", mättar bra och kanon att ta med då man är iväg någonstans. Tyvärr så vaknar spyreflexerna hos lillan så fort "lellis" serveras :(



Vi tog "skotern" ner till isen och kolalde då morfar drog hem storkovan (såklart!) i Alnönappet.




MÄH! Ett foto på mamman också. OBS!!! Fotot ovan alltså!




Såhär slut var lillan efter isen

Love love love

Alla ♥-ns dag igår då. Fick en fantastisk bukett av mitt hjärta.


Inte för att kärlek kan mätas i prylar, men det är kul att uppskatta och uppskattas ibland (ganska ofta ;)).

Av mig fick P ett magnetarmband. Ett sånt där som ska driva ut negativ energi och in med positiv. Om det funkar? Är lite tveksam, men eftersom P själv har pratat om det så tänkte jag att vi måste testa. Han är the master of inte-tro-på-något-hittepå så därför lite extra roligt att testa. I början ska man tydligen må dåligt och få sömnproblem...så inatt vid 05 då jag klev upp så stod han i köket och gjorde fika, så ja....sov gjorde han då inte iallafall ;)

Funkar det så ska jag också köpa ett till mig.

I natt ska jag jobba vakennatt, det var år och dar sedan. Får se hur det funkar. Ms. trött herself! Hur det går med jobbsökandet? Jag återkommer och berättar om alla turer kring allt. Nu puss på liten dotter....

Puss på valfritt!


<3




Karlsson, Karlsson...

...världens bästa Karlsson. Joråsatt, nu är det Karlsson som går varm här hemma. Jag gillar´t trots allt. Tänk om lillan hade varit helt betagen av japanska hemskheter på tvn. Typ Pokemon och såntdärnt. Nä huvva, mer Astrid åt folket säger nog jag då.

Nu kan man ju nästan tro att vi inte gör annat än att titta på tv i den här familjen, det är väl inte riktigt sant, men mycket tv blir det.

I går playade vi den nya serien som började på SVT förra måndagen, den hette något i stil med "30 grader i februari". Verkar bra! Den handlar om vanliga livsöden, precis sånt som gör mig intresserad. I serien är det en alladeles ensam karl, han har bara sin katt. Är det något som ger mig hjärtesorg så är det ensamhet. Troligtvis för att jag själv är vansinnigt rädd för att bli ensam.

Måste ju, liksom alla andra, nämna Whitney Houstons bortgång också. Vad helt otroligt sorgligt! Vackra vackra människa! Snacka om "hot mama"! Den senaste tiden så var det Michael Jackson, Amy Winehouse och Whitney som har dött, till stor del pga droger. Nu var väl kanske inte MJ ngn "direkt knarkare", men han missbrukade ju diverse piller. Dessa droger gör mig vansinnig och ont! DOM GÖR MIG ONT!

Catarina....haha, vad säger du? Tycker du jag inreder fint? Det var riktigt roligt att höra. Tack snälla! Vi som har sådan udda stil hemma, men jag älskar´t. Annars hade det ju inte sett ut som det gör ;)

I lördags var det ju 40-årsfest. Jag började med en cider hos morsan medan jag plattade håret, gick sedan Räbbmogatan bort mot Fullriggar och kom hem till farmor. Där var jag, systrarna, Patrik och farmor...vi pratade skit och blev lite runda under fötterna. Sedan drog vi till lokalen och VILKEN TREVLIG FEST! Kul att träffa släkten med fler.

Avslutningsvis så vill jag ännu en gång påpeka hur bäst Patrik är. Det tåls att tjatas om. Han är verkligen en guldklimp!!! I går då jag var lite trött i mössan så tog han bussen och hämtade hem Tilde och köpte pizza och 1,5 liter dricka till mig...haha, det är kärlek!!!!! Jag har hittat min prins!!!



Himlabadet

RSS 2.0